Tranströmer - oh yes.

Another great Swedish poet is getting the Nobel prize: Tomas Tranströmer.  The other one was Harry Martinson, one of my absolute favorites.  I haven 't read much of Transtromer, but what I have seen so far id fantastic. it is very different from Martinson's poetry, indeed. Congratulations!

Some reactions from American press:
The New Yorker
The New York Times
Poets.org
NPR


and a poem, with translation by me:

MINUSGRADER by Tomas Tranströmer (ur SANNINGSBARRIÄREN 1978)

Vi är på en fest som inte älskar oss. Till sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har klottrat på vagnsdörrarna.

Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: 'Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.'

I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svartblå cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för. Ljuset växer sakta som vårt hår.

BELOW ZERO by Tomas Tranströmer, translation by LS

We are at a party that doesn't love us.  Finally the party lets its mask fall off and shows what it really is: a railroad switchyard.  Cold giants stand on rails in the fog. A chalk has scribbled on the rail car doors.

It can't be mentioned, but here is much suppressed violence.  Therefore the details are so heavy.  And so hard to see the other things that also exist: a reflection from the sun that moves along the building wall and glides through the unknown forest of unaware faces, a bibel quote that never was written: "Come to me, because I am as contradictory as yourself."

Tomorrow I work in another town. I whirl there through the morning hour that is a large blackblue cylinder. Orion is hanging over the frozen ground. Children are standing in a quiet group and waiting for the school bus, children that nobody is praying for.  The light is growing as slow as our hair.